Travets betydelse för Gotlandsrusset

Det är inte bara Gotlandsrusset som haft betydelse för travet utan travet har haft en stor betydelse för Gotlandsrussets överlevnad. I början av 1900-talet jagades de sista fritt gående russen in många kunde man fånga men ett fåtal fick man skjuta i skogen. Anledningen till denna insamling och jakt var att laga skifte införts och eftersom de vilda hästarna ställde till det för bönderna när de betade på åkrarna. Russtammen var då snart nere på sin lägsta nivå. Under hela 1940-talet fanns det totalt tio russhingstar i avel på Gotland och inte mindre än fem av dessa tävlade på travet, så nog har både travsporten och Gotlandsrusset haft positiv betydelse för varandra. Bengt Ljunggren som var husdjurskonsulent vid Hushållningssällskapet på Gotland, och mannen bakom de första russtamböckerna, var också mycket aktiv inom travet och var med i styrelsen för Gotlands Travsällskap under 1940-talet.

Svenska Russavelsföreningen har från början också startats upp i anslutning till travet och av de travintresserade. Föreningens konstituerande möte hölls i anslutning till en ponnytravdag i Växjö den 10 september 1967. Därefter har de flesta av landets Russavelsföreningar, med undantag av Västruss, bildats av aktiva inom ponnytravet. Föreningen Västruss var dock medlemmar i Svenska Ponnytravförbundet under något år i början på 1980-talet men kom aldrig igång med någon travverksamhet.

När sedan Svenska Russavelsföreningen i mitten på 1980-talet fick ansvaret för avel med russ fanns det i avelsplanen för Svenska Russavelsföreningen att man skulle tillgodose travets behov av prestationshingstar med en eller två nya individer med bra travprestationer per år.

Tyvärr har detta efterhand försvunnit från Russavelsföreningens avelsplan.

 

Ponnytravet kommer till Fastlandet

På 1950-talet när Sverige började återhämtningen efter andra världskriget hade intresset för ponnyhästar vuxit. Från fastlandet gick naturligtvis blickarna till Gotland och den lilla hästen Gotlandsrusset, och där såg man hur russet användes på travtävlingarna.

De första travtävlingarna med ponnyer på fastlandet var på Solvalla under senare delen av 50-talet, arrangör var Svenska Ponnyföreningen, som bildades 1954. Svenska Ponnyföreningen var en sammanhållande organisation för all ponnysport och ponnyavel vilket även inkluderade trav med russ på fastlandet. Den äldsta Ponnytravklubben i landet Stockholms Ponnytravklubb som bildades 1958. Därefter kom Växjö Ponnytravklubb som senare ombildades till Östanåkra Ponnytravklubb när verksamheten flyttade från Växjö. 

I och med att Svenska Ponnyföreningenvar huvudman för ponnytravet på fastlandet blev det nu ungdomar och kvinnor som var kuskar.

Travskolornas föregångare

Under senare delen av 1950-talet när ridskolor blev mer allmänt förekommande och intresset för ponnyhästar hade ökat var det flera av ridskolorna som även hade russtravare i sina stallar.

Några av dem var

Stall Hageby i Norrköping som under ledning av Anders Edman var en sådan anläggning. Hagebystallet dominerande på tävlingsbanorna fram till mitten på 1960-talet, Hageby Dick 1,55,3 e. Gullding-Boyan segrade i SM 1961 och 1963 och stallet hade segraren i det första Derbyt för kat-B som kördes 1965, det var Hageby Rosso e.OlleV-Hageby Russi.

Hageby Russi var en av de snabbaste stona i början på 1960-talet med ett rekord på 1,59,7.

Gävle Ponnyklubb med Bo och Anita Söderblom i spetsen var en annan klubb som också var mycket aktiva på travbanorna deras Signal 1,53,3 e.Raketen-Maja var med i absoluta toppen och kämpade under många år men lyckades aldrig komma först i något SM-lopp. Signal är idag mest känd som farfar till avelsgiganten Tyson II.

På Gotland drev Margrit Thienemann en träningsrörelse för russ under åren 1965-1980 och hade som mest ett 20-tal russtravare på träningslistan. Här var det många uppfödare och russägare som lämnade sina russ i träning och ”Maggan” hade stallet fullt med ungdomar som körde och tävlade hästarna.

Tjejernas chans att köra travlopp

Eftersom det fram till början på 1970-talet inte var tillåtet för kvinnor att köra i vanliga travlopp var ponnytravet deras chans att tävla på travovalen. Det var visserligen några kvinnor som fått dispens att tävla mot de manliga kuskarna i storhästloppen på fastlandet, men det var bara fyra stycken.  För de kvinnliga körsvennerna fanns ingen övre åldersgräns när det gällde russloppen så där var deras chans att vara med i travsporten och köra i travlopp.

 

Visbytravet russtravarnas samlingspunkt

På Skrubbs travbana Visby levde russloppen sitt eget liv och var fristående från Svenska Ponnyföreningen. Det var Gotlands Travsällskap som var arrangör och russloppen var en del av den ordinarie travverksamheten och det kördes flera russlopp varje tävlingsdag fram till långt in på 1970-talet.

Naturligtvis var det tillåtet att spela på totalisator i russloppen på Visbytravet, det var vinnare och platsspel som gällde, och spel på totalisator i russloppen fortsatte så ända fram till 2009.

Upplägget för många ponnytravintresserade fastlänningar på 50-80-talet var att köra ponnytravtävlingar på fastlandet vår och höst, och åka till Gotland och ”köra trav på riktigt med russen” på somrarna.

Prispengarna

Idag ligger förstapriset i ponnyloppen normalt mellan 600-800Kr och är jämfört med vad en storhäst vinner på travet väldigt lite. Tittar vi tillbaka så har det inte alltid varit så. På 1940-talet på Gotland var förstapriset i det för varmblod högst betalda loppet 200Kr och motsvarande russlopp 100Kr. När vi kommer fram till slutet på 1950-talet ökade skillnaden och prispengarna i russloppen ökade inte i samma takt som för varm- och kallbloden. Under 1990-talet när STC började engagera sig i ponnytravet betalade STC en del av travsällskapens kostnader för ungdomsverksamheten, då var det flera travsällskap framförallt i norra delarna av landet som valde att skriva ut ponnylopp med förhållandevis höga prispengar eftersom STC var med och betalade men detta ändrades efterhand.

Tittar vi på Visbytravet år 2000 så var förstapriset i russloppen ca 1700-2000 Kr för att till 2016 sjunkit till 1200Kr

2-åriga russ på tävlingsbanan

Fram till och med 1974 tävlade man även med 2-åriga russ. Den snabbaste 2-åriga russtravaren är Hingsten Rasken e Raketen u Isabella som 1957 noterade rekordet 2,25,6, det snabbaste 2-åriga stoet är Ölliborg e Klippman  u Olli som 1960 gick 2,26,9

Fortsätt till del 3  www.ponnytravhistoria.se/435275083