Trav med shettisar började man inte med förrän i slutet på 1960-talet och det var på en mycket låg numerär nivå. 1975 var det endast 24 shetlandsponnyer som tävlade. 1990 hade  antalet ökat till 111 st men när STC på allvar började engagera sig i ponnytravet under 1990-talet steg antalet Shetlandsponnyer på tävlingsbanan snabbt och år 2000 var det närmare 700 shetlandsponnyer som tävlade å travbanorna.

Under 1960-talets andra del blev Växjö gamla motorstadion startplatsen för ponnytravet i södra Sverige, Bertil Aronsson, Jan Gowenius och Anders Sahlström var de drivande krafterna. Det följdes senare av att ponnytravbanor byggdes, dels Jularp utanför Höör som invigdes 1971. Jularpsbanan  byggdes på privat initiativ och det var Skånes Russavelsförening som arrangerade travtävlingarna där de första åren, så småningom övertog Skånes Ponnytravklubb tävlingsarrangemangen på banan. 2003 lades banan tyvärr ner och Skåneklubbens tävlingar flyttade därefter till Jägersro.

Något år efter att Jularpbanan hade invigts byggdes en ponnytravbana utanför Tomelilla, det var bl.a Per Nilsson mannen bakom Ripadals Stuteri som var drivande för att banan skulle byggas.

Tävlingarna på Växjö motorstadion upphörde och flyttades 1981 till Östanåkra där en ny ponnytravbana anlagts, det var först en 400meter lång bana men redan efter något år byggdes den om så att den blev 500meter.

Den senaste travbanan för ponny är Tingsrydstravet som invigdes i juli 2003. Innanför den stora milebanan byggdes en ponnybana på 800 meter. Att ponnytravarna hade stor del i att Tingsrydsbanan över huvudtaget blev verklighet kan man se när Anna Wiktorsson och Stefan Carlsson båda fd ponnytravkuskar och Sven-Olof Rungegård uppfödare av många russtravare var med i den första styrelsen för Tinsrydstravets travsällskap.

Ponnytravet på fastlandet hade organiserats under Svenska Ponnyföreningen och på 1960-talet utsågs en travkommitté bestående av Kurt Graaf, Bo Söderblom och Torsten Jacobsson.

När STC i början av 70-talet ändrade sitt reglemente så att det blev tillåtet för kvinnor att köra i travlopp ville man från Svenska Ponnyföreningens sida begränsa åldern för att köra ponnyer i travlopp till max 18 år på kuskarna. Som en protest mot införandet av en övre åldersgräns även för kvinnliga körsvenner att köra ponnyer i lopp hölls ett möte hösten 1974.

Mötet kom fram till att det bästa för ponnytravet skulle vara att ha en egen organisation för ponnytravet, detta eftersom trav inte gick hem i stugorna på samma sätt som ridsporten.

Året efter, 1975, bildades Svenska Ponnytravföreningen som så småningom ändrades till Svenska Ponnytravförbundet. När nu ponnytravet hade en egen riksorganisation bildades ett antal nya ponnytravklubbar främst i Mellansverige.

Det blev under 1970 och 80-talet allt svårare för ponnytravarna att få arrangera tävlingar på Solvalla och räddningen i Mellansverige blev travcamperna, det kördes ponnytrav bland annat på Stora Alby, Dåntorp och Erikssund.

Men på många andra håll i landet upplät travsällskapen villigt banorna till ponnytravarna.

Från ponnytravet sökte man stöd från STC, rent ekonomiskt var stödet från början mycket litet men det som däremot haft en avgörande betydelse är travets sportsystem som ponnytravarna fick ta del av. Att ponnytravarna och deras tävlingsresultat blev datoriserat hos STC var också en förutsättning för att russloppen på Visbytravet skulle kunna vara kvar på samma sätt som tidigare.

Det hade också en avgörande betydelse för att ponnytravet skulle kunna utvecklas ytterligare på fastlandet.

Samarbetet mellan STC och SPTF blev efterhand mer ingående och efter ett antal år fick SPTF möjlighet till att ha sitt tävlingskansli i Hästsportens Hus. Mycket av arbetet med att ordna ponnytravtävlingar. Det mesta sköttes dock av ideella krafter ute i ponnytravklubbarna. Travskolor hade under 1990-talet etablerats vid de flesta travbanorna och från STCs sida ville man gärna ta ett övergripande ansvar även för ponnytravet och från 2013 är det Svensk Travsport som är huvudman även för ponnyerna

På 90-talets början insåg man från STC att åldern på de aktiva inom travsporten var mycket hög och några av dem som hade inflytande nog att göra förändringar såg möjligheten i ponnytravet, där fanns det ungdomar som var intresserade av trav. Och det var alldeles utmärkt, för travsporten i Sverige hade stor brist på ungdomar bland sina aktiva och även i stallarna.

Nu spreds ponnytravet till hela landet, många nya ponnytravklubbar bildades främst i norra delarna av landet och på västkusten. Samarbetet mellan ponnytravklubbarna och travbanorna blev betydligt bättre och antalet aktiva ponnytravare ökade i rask takt.

Fortsätt till del 4   www.ponnytravhistoria.se/435266372